Oväntad bieffekt
Jag har sedan 70.talet i instrumentalundervisningen undvikit att använda
noter för att förkorta inlärningstiden.
I Börja med Brukspiano används följande arbetsordning:
1. Eleven lär sig melodin utantill med hjälp av videon och noternas namn,
2.För ackordövningarna används den not som innehåller ackord och
noter utan noternas namn.
Det har då visat sig att eleven oväntat börjar tolka notbilden.
Bengt Nordqvist
Om Notläsning ur
denna forskningsrapport
När till exempel Lasse och Lisa börjar på kommunala
musikskolan får de ett instrument och en notbok.
Ingen av dem har musicerat eller läst noter tidigare.
Senare tids forskning om hjärnans funktioner har
visat att det för nybörjare är närmast omöjligt att
spela efter noter och samtidigt ha ett aktivt lyssnande.
Det blir ett antingen eller.
Då skaffar sig barnen omedvetet en strategi, och för
de flesta är synintrycken, alltså noterna, det
dominerande. Det betyder ofta att den musikaliska
gestaltningen kommer i andra hand. Hörselminnet är
satt på undantag. Det blir lätt för mycket teori och för
lite lyssning och signalen till omgivningen kan då bli
att man är omusikalisk.
Hur kan vi utveckla den musikpedagogiska traditionen
så att gehörsspel och improvisation kan integreras med
förmågan att läsa och skriva noter på ett enkelt och
naturligt sätt ? Hur kan vi undervisa våra elever från
allra första början upp till musikhögskolenivå så att
denna integration kan bli möjlig? Är vi redo att
utvärdera och ändra våra invanda handlingsmönster ?
Generalbas är ett notationssätt från barocken (ca. 1600-1750), där man noterar ackord till ett musikstycke med hjälp av basnoter med tillhörande symboler. Det var lättare än att notera ackorden med noter, och det gjorde det lättare för musikern att spela efter noterna. Idén bakom generalbasen påminner på många sätt om det ackordbeteckningssystem vi använder idag.
4.2.7 Notläsning
När det gäller notläsning tycker Rostvall och West att detta moment ofta kommer in alldeles för tidigt i instrumentalundervisningen. Notläsning är väldigt komplext och många gånger kanske inte eleverna är mogna för detta moment ännu eftersom de fortfarande inte hunnit automatisera underliggande scheman. ”Alltför tidig fokusering på notläsning i läroprocessen kan leda till att viktiga mönster aldrig automatiseras ordentligt, eftersom elevens medvetande är upptaget med att lära sig tolka notbilden” (Rostvall & West, 1998, s.57).
Winnberg skriver att om vi lägger fokus på att läsa rätt i noterna kan detta försämra vår förmåga att fokusera på det musikaliska uttrycket. ”Man kan bli så fokuserad på att man måste spela rätt, oavsett om man spelar efter noter eller efter gehör, att man blir rädd för att spela fel. Denna rädsla begränsar möjligheten att samtidigt fokusera på det musikaliska uttrycket” (Winnberg, 2004, s.55). Winnberg hänvisar till den norske idrottspsykologen Willi Railo, som menar att rädslan att göra fel är den mest hämmande faktorn i hela vår västerländska civilisation. Winnberg menar att när en nybörjare ska läsa noter går all uppmärksamhet åt till detta. Det finns ingen kraft kvar till själva lyssnandet, varför detta kommer i skymundan. Han rekommenderar att varje lektion startas med gehörsspel och improvisation. Detta menar han bidrar till att eleverna utvecklar en förmåga att lyssna, uttrycka känslor och använda deras fantasi. Får eleverna däremot alltid börja med att spela efter noter kommer de reflexmässigt att koppla på tänkandet istället för lyssnandet (Winnberg, 2004, s.55).
Sundin skriver att ”notläsning är viktig, men noterna bör inte i första hand komma in som symboler för traditionen utan för de uttryck som barnen för med sig till musiken, som hjälpmedel för deras musik” (Sundin, 1988, s.104).