Händelser som lett fram till läromedlet
Börja med Brukspiano
Psalmsånger med hjälp av notnamn (50-talet)
I stället för att sjunga morgonpsalm med en mellanstadieklass inköptes en klassuppsättning blockflöjter. Eleverna spelade med hjälp av notnamn uppskrivna på svarta tavlan. Resultatet blev överraskande bra.
Jazzgrupp i mitt klassrum (50-talet)
Numera känd jazzpianist övade med sin jazzgrupp i mitt klassrum utan noter. Jag var klassiskt skolad och hade alltså endast sysslat med notspel. Hur bar dom sig åt frågade jag mig.
Elevimprovisation vid uppvisning (60-talet)
Jag förbjöd en elev att spela upp på en elevkonsert eftersom han inte lärt sig musikstycket. Trots detta spelade denna elev något som liknade det musikstycke som jag ansåg att han inte övat in. I pressen dagen efter stod att en stor musikbegåvning upptäckts. Jag som musiklärare förstod ingenting. Fick sedan klart för mig att hela hans familj spelade med hjälp av ackordanalys eller som man då sa på gehör.
Ackordtabeller (gitarr-piano) (70-talet)
Jag undervisade i musik några timmar i veckan på ett mellanstadium och förklarade för några kollegor att jag börjat använda mig av gitarrackorden i pianospel, vilket dessa naturligtvis ansåg att man inte kunde göra.
Detta ledde till mitt första häfte ACKORDTABELLER(1974), där jag visade gitarrgrepp och motsvarande grepp på piano.
Reuter&Reuter blev intresserade men föreslog att jag skulle samarbeta med en annan läromedelsförfattare, vilket jag inte var intresserad av, eftersom jag antog att han använde noter.
Jag hade studerat två av våra mest kända jazzpianisters nothäften där noter användes för att lära ut spelstilarna, men jag gav upp trots mina goda notkunskaper.
Musikhögskolan (70-talet)
Min lärare i brukspiano fick se mina läromedel och uppmuntrade mig att inte ge upp.
Själv hade han en väl genomtänkt metodik, som jag i stor utsträckning påverkats av i Börja med Brukspiano.
Det jag en gång drömde om har med hans metod förverkligats och jag kan nu utan större problem direkt spela analyserad musik och vid notspel relativt snabbt associera till de inlärda ackorden.
Det jag inte kan förlåta mina första pianolärare är att man i unga år inte tvingades att lära allting utantill.
Flertalet vuxna har svårare att komma ihåg ackordgreppen, vilket jag upptäckte då jag undervisade elever och deras föräldrar med samma läromedel.
ACKORDSPEL (80-talet)
Så småningom gjorde jag med hjälp av datorn några häften, som jag kallade ACKORDSPEL.
Dessa såldes till musiklärare och musikskolor i c:a ett decennium.
Musikskolorna visade stort intresse för häftena och så småningom övertog Anderssons Musik i Malmö försäljningen. Inget annat musikförlag hade ännu vågat ge ut något liknande läromedel.
En rescension var (som väntat) negativ. Skulle eleverna inte lära sig noter längre etc.
Inlärning av ackordgreppen
Det är viktigt att ackordgreppen lärs in så tidigt som möjligt, då det har visat sig att vuxna har stora svårigheter att komma ihåg greppen, och detta tycks gälla även för mycket avancerade notspelare. För mig tog det c:a 15 år att lära in ackorden i alla tonarter och för mina elever rörde det sig om 2-4 år i de vanligast förekommande tonarterna. Mina notkunskaper var ganska omfattande som violinist, violast, cellist och pianist.
Jag fick börja med att lära mig de vanligast förekommande ackordläggningarna.
Min pianolärare på musikhögskolan hade i pianolitteraturen funnit att vissa ackordlägen var vanligast förekommande och följaktligen bör dessa vara viktigast att nöta in, innan man börjar ta ut grundlägen (som inte förekommar så ofta, som man skulle tro) och omvändningar.